Perenner

 < Första delen hittar du här 

Nyanlagt perennkvarter

Vi närmar oss slottet och där parken öppnar sig mot slottet och havet kom en glad överraskning, nämligen ett nyanlagt perennkvarter signerat Ulf Nordfjell!

Först en bild på paviljongen med havsutsikt. Det är sista resten av växthusen som revs på 40-talet. Tidigare hade kommunen sina blomsterodlingar här, och det är väl den traditionen som lever kvar med ettåriga växter, här och på många andra håll.

Paviljongen med utsikt mot hav och slott – resten av de växthus, förmodligen kaster med en sida murad, som stod här 1900-1940. Notera den Nordfjellska karaktärsväxten, gräset glansälväxing. Här ser man också hur vissa plantor i idegranshäckarna hade farit illa under vintern.

För övrigt är det helt omgjort kring och bakom denna paviljong som nu har integrerats i den nya perennplanteringen.

Perennkvarteret, signerat Ulf Nordfjell, alldeles nyanlagt.

Jag pratade med en parkarbetare och minns nu inte om det var planterat under våren eller föregående höst, men jag tror det sistnämnda eftersom de låga idegranshäckarna hade tagit mycket stryk under vintern, alltså var de planterade redan 2010. Det syns på bilden ovan med paviljongen, fast häckarna sträcker sig runt perennplanteringen också, se gärna kartlänken ovan. Killen jag pratade med visade mig också att det grott mängder av ogräs som han aldrig hade sett tidigare. Jag kände igen dem som alm och det var ju bara att lyfta blicken så såg man var de kom ifrån. Tidigare hade man bara haft ettåriga blommor och eftersom man då fräser om jorden varje vår så ser man aldrig några groddplantor. Dessa almplantor tyder också på att planteringen gjordes på hösten innan eftersom om man hade planterat på vår-försommar, så hade nog almfröna hamnat nere i jorden och aldrig grott.

Här från andra hållet, med slottet i bakgrunden. Hängpimpinellen till höger lutar sig tydligt ut mot ljuset, liksom faktiskt hela planteringen mer eller mindre gör. I mitten stäppsalvia kombinerad med stjärnflocka; gissar att man inte kommer att klippa stäppsalvian utan att tanken är att stjärnflockan ska växa upp och blomma efter salvian. Längst till höger syns de utblommade bollarna av vit kirgislök, Allium Mount Everest, som förhoppningsvis kommer att frösprida sig och ge ett magnifikt vår- och försommarflor tillsammans med julrosor, blå och vita violer, och andra lökväxter som svarta och vita tulpaner samt vita påsk- och pingstliljor och gräddvit Camassia.

I sedvanlig Nordfjell-stil är det lister av cortenstål som utgör ramen för planteringen. Den har också en smal stig som går på längs genom planteringen, men det är mer av en skötselgång, eller för den som verkligen vill se blommorna på nära håll.

Planteringen dominerades nu av purpurklätt, både vit, och som här ceriserosa av sorten 'Mese' som är lite snällare i färgen än den vanliga knallrosa.

Gången syns i mitten av bilden, den sick-sackar lite. Längst fram till höger den höga hängpimpinellen, som här lutar betänkligt.

Här den vita purpurklätten 'Alba', i bakgrunden blodsilverax och silvermalört, till vänster utblommad stäppsalvia och röd stjärnflocka.

Purpurklätten dominerade våldsamt detta första år, men nästa år kommer den troligen att vara nästan borta och de andra växterna kommer fram mer. Tittar man noggrant här så kan man se blomspiror av vit kransveronika, som kommer att ha vuxit till sig och få betydligt mer plats kommande säsonger.

Rödbrunt som ställs mot vitt är ett av flera färgteman i rabatten. Här rödbladigt höstsilverax (blodsilverax) 'Brunette' med en vit violruta. Även silver och vitt finns i närheten i form av vit malört, lammöron och ulleternell samt två olika martorn. Mer rödbrunt finns också i form av den mindre härdiga rostflockeln (Eupatorium rugosum, heter numera Ageratina altissima) 'Chocolate', som kan skymtas i bakgrunden. Det ska bli intressant att se om den överlever i Kalmar. Samma sak gäller den rödbruna töreln 'Blackbird', som jag dock inte noterade eller fotograferade.

Jaha, vad ska man säga om detta? För det första vill man ju applådera Kalmar och dess parkchef som tagit initiativet till att förnya denna anrika och fina park med en plantering som ligger helt i tiden. Att anlita Ulf Nordfjell brukar vara en säker väg till framgång, Chelsea-vinnare och allt, som han är.

Växtvalet är intressant och klart präglat av senare års trender inom perenner. Här hittar vi till exempel mycket mörkbladigt och silver, som nämnts ovan. Purpurklätten  är ju också en växt med silvrigt bladverk. Den kommer dock inte att dominera i framtiden som den gör detta första år eftersom den är tvåårig och oftast dör efter blomning. Sedan kommer vi att se fröplantor mer spridda i planteringen. Jag antar att tanken var att få något som skulle komma igång snabbt och ge ordentlig blomning redan första året. Kommande år blir det en helt annan karaktär på planteringen och då kommer stjärnflockorna – det finns inte mindre än fem sorter från vitt, över rosa till mörkrött  – att bli något av en karaktärsväxt. Men växtrikedomen är stor och för att nämna några av de ”modernare” av de som inte redan nämnts: perovskia/himmelsspira, grekisk vädd,  jättestäpplilja, gulvädd, stäpprudbeckia, bäcktistel och  gillenia/trebladsspira. Här finns dock också traditionsrika perenner som luktpion, strandiris, trädgårdsiris, brittsommaraster och oktoberaster och höstanemon. Gräs är förstås också representerade och där finner vi Nordfjells favorit glansälväxingen (syns bakom paviljongen ovan) och det magnifika stora fjädergräset (Stipa gigantea) bland andra.

Träden skuggar

Allt är mycket väl uttänkt och färgschemat är varierat utan att bli plottrigt eller skrikigt och växternas olika karaktärer kommer att bädda för en mångfacetterad plantering med även lite av vildkaraktär trots den strikta fyrkantiga sättningen. Det jag upplever att man har missat är träden, eller snarare ljustillgången. Hela planteringen sträcker sig nämligen utåt mot ljuset på grund av de stora träden i väst (bakom planteringen) och många växter lutar betänkligt. Nu var ju platsen där den var, men jag kan tänka mig att man skulle ha använt mer av skuggväxter som funkior, rodgersior, parasollblad etc. Nu finns där inget av sådant utan planteringen skulle nog ha mått bättre av att stå framför paviljongen, ut mot havet på den öppna gräsytan istället. Nå vi får se hur det utvecklar sig – i värsta fall får man väl anlägga ett nytt kvarter där och flytta växterna dit och plantera skuggväxter på den här biten istället.

Men möjligen kan det också ha varit överdriven vattning som har gjort växterna extra långa och gängliga, och då är det ju lätt åtgärdat om man minskar på vattnet och låter växterna svälta lite istället. Apropå svält – kanske  skulle man också ha haft  en magrare jord här med tanke på hur många av växterna som är utpräglade torrmarksväxter. Å andra sidan måste man gå en medelväg när man blandar växter så här från olika ståndorter; bäcktistel och lammöron eller perovskia har ju diametralt motsatta önskemål om jord och fuktighet, men oftast kan de samsas riktigt bra i en normal rabattjord, dock då med risken att det blir överfrodigt som här och att växterna blir kortlivade. Det kommer dock tiden att utvisa hur det går med den saken.

Slottsmurarna

Orkar ni med något mer? Jag tänkte bara visa några bilder inifrån slottsgården där det växer en intressant flora på de höga murarna.

Blåklockor på muren. Många blåklockor trivs ju på murar, till exempel murklocka och stjärnklocka. Men även den inhemska lilla blåklockan klarar konststycket.

Den sällsynta ormbunken murruta, Asplenium ruta-muraria växer uteslutande på kalksten och finns ganska riktigt här i springor i muren.

Murrevan har funnits i perennsortimentet länge och kan bli ganska frodig i hörnen, där det finns mer fukt. Humlorna gillar att besöka blommorna.

På väg från slottet gick vi genom parken och noterade pampiga och exotiska träd på flera håll:

Stora ädelcypresser och vad jag tror är en klöveralm samt en liten ginkgo.

Ett riktigt stort ginkgoträd.

Ett ännu större valnötsträd. Flera stora valnötsträd finns i parken.

Enar ska stå torrt och soligt och på svältgränsen. I fuktig jord och i halvskugga angrips de gärna av svamp som dödar kvistar.

Ett faktablad om kvistdöd >

 

Liten historielektion

Vi avslutar med det pampiga Vasa-monumentet som restes till minne av Gustav Vasas landstigning 1520 då han kom från Lübeck i akt och mening att organisera motståndet mot den danske kungen Kristian II – hos vem han hade varit fängslad en tid – som ju gjorde anspråk på den svenska kronan och stod för Stockholms blodbad senare på hösten då Gustavs far Erik avrättades, bland 81 andra.

Minnesmonumentet över Gustav Vasas landstigning på Stensö udde, strax söder om Kalmar. Monumentet är från 1851 och flyttades till stadsparken från udden till parkens invigning 1880. Ett stort ex av kaukasisk vingnöt till vänster.