Perenner

Gullvivor vid Tullgarns slott, Sörmland, 22 maj. Fågelbären, vars stammar man ser, står också i blom. Vårens höjdpunkt? © Foto: Lars Forslin

Gullvivor i en glesbevuxen backe, förstås en av de skönaste bilderna man kan tänka sig av svensk vår. Ja syd- och mellansvensk då får man väl säga, för gullvivan går inte gärna över norrlandsgränsen. Vill man som norrlänning se gullvivan så får man oftast bjuda in den till sin trädgård, och där brukar den inte vara svår att få att trivas, den är ju trots allt vildväxande även på sina håll i Norrland, särskilt på kalkrikare mark, som kring Storsjön i Jämtland. Det som krävs för att gullvivan ska trivas är en lagom ljus växtplats utan alltför mycket konkurrens och därmed är ängar och betesmarker idealiska. Ett klassiskt exempel är ju gullviveblomningen i skånska Brösarps backar.

Att bjuda in gullvivan i trädgården går fint även i Norrland. Den sprider sig gärna i gräsmattan om man inte är alltför snabb med att klippa gräset. Under träd och mellan buskar är idealiskt, lite skugga gör att blomningen varar längre. Den röda formen är en gammal klassisk trädgårdsform och den orange gissar jag uppstår när gul och röd korsar sig. © Foto: Lars Forslin

Det här med kor och betesmarker verkar intimt förbundet med gullvivan, tänk bara på det engelska namnet ”cowslip”. Jag har funderat varifrån det kommit – handlar det om att kossorna halkar på gullvivebladen, eller vad? Internet kom till min hjälp och på engelska Wikipedia läser jag att ordet härstammar från gammalengelskans cūslyppe som betyder kodynga  ( man kan förmoda att det kommer av kosläppor, det som kor släpper ifrån sig) och väl syftar på att gullvivan gärna växer där korna vandrar och betar. Även det danska namnet på gullviva, kodriver, har sitt ursprung i betesmarkerna; det betyder precis vad det låter som – en som driver eller vallar korna. Hur danskarna får ihop det har jag dock ingen aning om. Kodriver är på danska ett generellt namn för vivor*, alltså släktet Primula, och just gullvivan heter något så konstigt som hulekravet kodriver… Nystar man lite i just det så ser man att den nära släktingen lundvivan heter fladkravet kodriver, och då går det också upp en talgdank – kravet betyder kragad (kravatt = krage), alltså hålkragad viva och plattkragad viva. Här kommer ett par bilder som illustrerar:

Gullviva, Primula veris, har ett inbuktande kronbräm ("hulekravet" på danska). De orange prickarna är ett annat typiskt kännetecken för gullvivan. © Foto: Lars Forslin

Och så lundvivan:

Den nära släktingen lundvivan, Primula elatior, har plattare (om än inte helt platt) kronbräm ("fladkravet" på danska). Den är också ljusare gul och blommar lite tidigare. © Foto: Lars Forslin

Gullvivor och lundvivor är alltså mycket lika och lätta att förväxla. Linné gjorde ingen större distinktion mellan dem och tyckte att det var samma art i grunden. De korsar sig också lätt med varandra. Den nedersta bilden är tagen i Bergianska trädgården på vars gräsmattor både lundvivor och gullvivor växer om vartannat. Jag misstänker att även jordvivan, Primula vulgaris (tidigare P. aucalis), också växer där någonstans och blandar sig i korsningarna. Den här ser till exempel ut som en korsning mellan alla tre arterna:

En förmodad korsning mellan gull- (prickarna), lund- (den bleka färgen och de höga stänglarna) och jordviva (de stora blommorna). Bergianska trädgården. © Foto: Lars Forslin

Jordvivan är knuten till mildare områden i Europa, och växte förr i tiden vild på Kullahalvön. Det är den arten som ligger till grund för den färggranna krukväxten Primula man köper under vinter och vår. Här kan man se hur den ser ut i det vilda. De här färggranna primulorna kan man plantera ut i rabatten, men de är inte lika härdiga som gullvivan och lundvivan (vilken i sin tur inte är lika härdig som gullvivan, den växer bara i Skåne, endast sällsynt).

Det finns också hybrider av lundviva, alltså Primula elatior-hybrid. Självklart finns det inblandning av flera arter, annars vore det ju ingen hybrid, men de liknar mest lundvivan och det finns väl mest av den i blandningen. Jämfört med vulgarishybriderna har elatiorhybriderna en riktig stängel som grenar sig upptill, vulgarissorterna har ju en ytterst kort stängel och de korta blomskaften ser ut att komma direkt ifrån mitten av bladrosetten.

Primula elatior-hybrid funnen på en grav på Norra begravningsplatsen i Stockholm. © Foto: Lars Forslin

Lundvivehybriderna är alltså lite robustare än jordvivehybriderna och gullvivan är den härdigaste av de tre. I perennsammanhang brukar man klassa växterna i härdighet från A-D. Här får då gullvivan den härdigaste klassningen, A, lundvivan B och jordvivan C. Hybriderna har ungefär samma härdighet som arten sägs det, men jag kan tänka att det varierar.

* * *

Jag nämnde i början något om att ta in gullvivan i trädgården och det är ju vanligt att man låter den sprida sig i gräsmattan. Då får växten en vild karaktär med ganska spenslig växt och rätt små blomställningar, ungefär så här:

Vildväxande gullvivor, Primula veris. © Lars Forslin

Om man planterar gullvivan i en rabatt där det finns hyfsat med näring så får plantan en helt annan karaktär, som här i Trädgårdsföreningen i Göteborg, där Ulf Nordfjell har använt gullvivor som mellanplantering i den nya delen med gammeldags rosor och perenner. Så här frodiga kan de se ut:

Gullviva växande i välgödslad jord, Trädgårdsföreningen, Göteborg. © Foto: Lars Forslin

Sällan har man sett så frodiga och rikblommande gullvivor. Men visst kan man tycka att de här gullvivorna ”på steroider” definitivt har mist något av den grace de vildväxande har (fast det ska väl sägas att detta var det mest extrema exemplaret jag hittade). Dock rättar det nog till sig när näringsnivån i planteringen efterhand sjunker.

Våraspekten i Ulf Nordfjells plantering präglas alltså mycket av gullvivan, men tidigare, i mars-april håller julroshybriderna show och eftersom de blommar ända in i slutet av maj så blir det en kombinerad föreställning under maj, och en riktigt vacker sådan:

Julrosor, Helleborus, och gullvivor ger en gemensam show i maj på Trädgårdsföreningen i Göteborg. © Foto: Lars Forslin

En till:

Julrosor, Helleborus, och gullvivor ger en gemensam show i maj på Trädgårdsföreningen i Göteborg. © Foto: Lars Forslin

Det här tycker jag var en synnerligen trevlig innovation av herr Nordfjell som förtjänar att tas efter i många trädgårdar. Ulf har ju kombinerat med ytterligare en mängd växter som gör planteringen intressant både före och efter rosornas blomning kring midsommar. Bland annat använder han mycket Nepeta och höstanemoner samt en hel del prydnadsgräs (av vilka man kan se en späd gulbrokig ängskavle, eller kanske troligare det vitbrokiga tuvröret ‘Overdam’.), men de växterna och hur planteringen ser ut då ber jag att få återkomma till!

* Ordet viva lär komma från ett gammalt nordiskt ord för luva, huva; blommorna liknar kvinnohuvor som förr kallades vivor.

Se röd Primula veris på perenner.se

Se Primula elatior på perenner.se

Se Primula vulgaris på perenner.se