Perenner

Vi vandrar vidare i Drömparken och finner fler exempel på Piet Oudolfs kompositioner som både känns harmoniska men som samtidigt fångar blicken. Att skapa en harmonisk plantering är inte svårt, det är i princip bara att hålla sig till nyanser av samma grundfärg och det kan ofta bli mycket effektfullt. Men för att skapa lite större intresse så behövs lite mer kontrast och det är här man kan gå vilse i färgkompositionerna, om man inte tänker sig för.

Bild 1. Blodormrot i förgrunden, i mitten kransveronika och fläckflockel längst bak. Foto: Lars Forslin ©

Rabattkomposition är en komplex syssla, eftersom man har en mängd faktorer att ta hänsyn till, inte bara blommornas färger. Till exempel så bör man se till att växterna blommar ungefär samtidigt, alltså de som ska samspela. Om de inte ska samspela så måste man se till att de blommar vid skilda tidpunkter av säsongen. Då kan en plantering helt skifta färger från försommar till sensommar. Slutligen så måste man se till att växterna kan trivas i ungefär samma jord och läge och att den ena inte konkurrerar ut den andra.

I vanlig trädgårdsjord i ett soligt till halvskuggigt läge så har man möjlighet att få många växter att trivas ihop, även sådana som aldrig skulle komma i närheten av varandra i det vilda. Till exempel kan fackelblomster och kärleksört faktiskt samsas i samma rabatt, det gör de i Drömparken. I naturen växer dock fackelblomstret enbart vid vatten i kärr och vid stränder medan man bara finner kärleksörten på torra hällmarker och steniga och grusiga stränder. Så växternas trivselamplitud är tämligen vid, vilket ger oss en stor palett att välja ifrån vid en rabattkomposition för normal trädgårdsjord, så länge vi undviker de allra största specialisterna som ovillkorligen ska ha extremt torrt eller vått, extremt magert eller som har mycket svag konkurrenskraft.

I bilden ovan (bild 1 ) är det tydligt eftersom blorormroten ‘Firetail’ och fläckflockeln ‘Atropurpurea’  ligger nära varandra i färg och kransveronikan ‘Lavendelturm’ har en avvikande färg med ljushet som sticker ut. Alla färger ligger i den kalla röd-blå delen av färgskalan och de är ganska pastellartade med undantag för ormroten som delvis har lite mer mättade och klara färger.

Inneslutning kan man kanske kalla det när en växt omges av andra växter med likartad kontrasterande färg. Det ger en stabilitet åt kompositionen som man definitivt missar om man blandar färger och mättnadsgrader hejvilt och det spretar åt fler håll. På så sätt kan man använda ganska starka kontraster utan att det ser spretigt ut. Upprepningen av närliggande färger stagar upp det hela utan att det blir tråkigt, eftersom färgerna återkommer fast hos andra växter.

Bild 2. Här sedd från en annan vinkel där också en lågväxande sort av rödbrun solbrud finns med i förgrunden. Foto: Lars Forslin ©

I bilden ovan (Bild 2) ser vi hur kransveronikan innesluts av tre olika nyanser av rött. Ormroten till vänster har en kallt blå nyans, alltså rött som drar åt blått, fläckflocken till höger likaså, än mer åt det blå, dock i mer utspädd form (pastell). Solbruden i förgrunden är mer en varm röd nyans vilken alltså kontrasterar mot de andra röda och även mot den blå, kalla, färgen hos kransveronikan. Vi upplever ändå detta som harmoniskt för dels är färgerna inte så starka och dels så knyter de röda inslagen ihop de här tre omgärdande växterna, så att det känns stabilt. Hade vi plockat in en klart orangegul blomma här, typ höstrudbeckia,  så hade det känts betydligt oroligare.

Bild 3. I förgrunden blå axlobelia, Lobelia siphilitica och till vänster kärleksört, sedum 'Matrona'. Där bakom det högvuxna men skira gräset jättetåtel av sorten 'Transparent'. Foto: Lars Forslin ©

Bild 4. Samma som föregående, men i stående format. En bonusbild. Foto: Lars Forslin ©

Här har vi backat lite från bild 1 och får nu också med lobelian och kärleksörten i förgrunden, samt jättetåteln, som här egentligen har en form- och ljusmässig funktion – en annan dimension i rabattkompositionen än färgdimensionen. Lobelian knyter sig samman med den ljusblå kransveronikan och kärleksörten förbinder sig med den likaledes ljust rosa silvriga höstanemonen längst till höger. Och blodormroten hör ihop med fläckflockeln längst bak i kraft av sina röda nyanser. Här har vi alltså tre korsvisa samband färgmässigt. Formmässigt så finns det också samband: kärleksörtens platta blomflockar och fläckflockelns lite mer rundade dito får nog ändå sägas vara i samma härad. Blodormrotens spiror upprepas formmässigt hos kransveronikan och slutligen gräsen i förgrund och bakgrund som upprepar sina gröna, bandlika bladverk. Ett stadigt bygge med avseende på både form och färg!