Perenner

En tråkig plats, men en fin nisch att fylla med en perennrabatt. Foto: Lars Forslin

När våren kommer så vaknar också odlaren i en. I alla fall gjorde den sig i år påmind lite starkare än andra år. (För den som inte vet kan jag berätta att jag fick en överdos av odlande när jag under sju år odlade grönsaker yrkesmässigt, och har sedan dess tyckt det varit ganska skönt att slippa och kunna ägna sig åt att betrakta och fotografera växter istället för att odla dem.) En vacker vårdag så insåg jag att jag dagligen passerade en plats som bara var som gjord för en perennplantering och att den liksom ropade åt mig att det var min uppgift att göra den.

Sant, ingen annan skulle göra något om inte jag tog tag i saken. Då skulle bara gräs och ogräs frodas på platsen och ingen skulle bli särskilt glad av det. Visserligen växte där en del majsmörblommor på våren, men deras tid var kort och sedan hände inget mer.

Jag insåg att den här platsen var idealisk för en gerillaplantering. Vad är det? frågar någon. Tja, det är ett internationellt begrepp för egenmäktigt förfarande med växter. Man kan läsa mer om det här och här. Det handlar alltså om att olovandes plantera växter på offentlig eller halvoffentlig mark som man tycker borde skötas bättre. Det blir ju ett slags fredligt inlägg i samhällsdebatten: man pekar på att ”här kan det göras något mycket bättre än vad det är nu och jag är villig att hjälpa till för att det ska bli verklighet”. Tyvärr är det ju så att det finns många platser, stora eller små, som i vår urbaniserade värd, inte får den omsorg som de kan vara värda. Platser som med lite växter skulle kunna lysa upp tillvaron för många istället för att bara bli ytterligare en av de platser som man helst vill blunda för när man passerar och som bara ökar på den börda av tristess som vi alla som bor i städer måste bära.

Från andra hållet. Bällstaviken med värdefullt bevattningsvatten skymtar. De andra nischerna hade också kunnat utnyttjas, men har redan växtlighet i form av skogsklematis och en ask. Foto: Lars Forslin

En lämplig plats

Nå, den här platsen ligger intill en gångväg, som passeras av ganska många boende i området varje dag. Den leder nämligen upp till en av Stockholms största livsmedelsbutiker, som är inhyst i ett före detta bryggeri. De här trapporna och gångvägen är en del av den anläggning som gjordes på 70-talet när bryggeriet byggdes. Det var då Sveriges största bryggeri och man satsade en del på den yttre miljön.

Sedan dess har det hela chanserat ordentligt och än värre blev det sedan kommunen kopplade ihop sin gångväg med bryggeriets trappa.  Nu verkar det som om man från fastighetsägarens sida inte längre tycker att skötseln ligger på dem och kommunen anser väl att det fortfarande är fastighetsägarens trappor och gör inte ett handtag. Därav det kvarliggande gruset sedan vintern, då någon i alla fall grusade gången så att folk inte skulle dratta på ändan.

Läget är med andra ord upplagt för att gå in och göra en gerillaaktion och jag bestämde mig för att skrida till handling. Jag mätte upp ytan och fick den till 1,15 x 7 m, skissade en plantering och hörde mig för hos en perennodlare om jag inte kunde få sponsring på växterna, och jo, det gick bra. Ett par hyllor med perenner anlände till närmaste Plantage bara en vecka senare.

Leran vänd i dagen. Våren är här, det börjar brådska att plantera. Foto: Lars Forslin

Segt

Jag började med att inköpa en spade för jag insåg att jorden måste vändas innan någon plantering kunde ske. Det var inte tjockt med ogräs, men ändå ganska mycket och för att kunna plantera så måste ju jorden även vara lös och fin. Så det fick bli en genomgrävning och vändning av jorden, vilket visade sig vara lättare tänkt än gjort. Nu tillhör inte jag något  etablerat gerillaband så detta fick bli en one-man-band och grävning på och med egen hand. Egentligen skulle ju detta ha gjorts på hösten, men då är man ju inte direkt i form som odlare, och i det här fallet var det inte ens på planeringsstadiet, så det fick bli lite impromptu nu på våren istället. Hade man grävt på hösten så hade ju lerjorden frusit sönder under vintern och det hade varit ganska lätt att kratta till det hela på våren, men nu blev det värre.

En skiss över planteringen underlättar både planering och plantering. Formen är lite uppbruten för att det inte ska bli alltför stelt. Till vänster är det som fuktigast och skuggigast – där fick det bli ormbunkar och rodgersia. Klicka på bilden så kommer den upp i större format. Backa sedan tillbaka. Skiss: Lars Forslin

När jag började gräva så insåg jag varför det inte växte så mycket på den här platsen – jorden bestod fläckvis bara av ren lera och den visade inga stora tendenser till att torka upp heller. Så det var bara att gräva. Sju kvadratmeter låter inte så mycket, men jag försäkrar att det var segt! Så jag delade upp grävningen på fyra nattliga tillfällen. Ovan som man är så ville jag inte förta mig och min rygg och diverse muskler som inte använts på ett tag.

Sedan tänkte jag att det hela skulle få ligga till sig ett tag, dels får att sätta sig och så hade jag en from förhoppning om att leran kanske skulle spricka sönder när solen torkade upp den. Dock visade det sig att den bara blev stenhård, som soltorkat tegel. Så efter ett regn gav jag mig på det hela och försökte istället sticka sönder lerkokorna med spaden. Att kratta skulle inte löna sig. Jag började nu förstå varför den  kaprifol som en gång blev planterad där och var tänkt att klänga på nätstaketet, aldrig hade vuxit något vidare och faktiskt nästan var död.

Uppställt och klart för plantering. Foto: Lars Forslin

Planteringsjord i mängd

På den stora livsmedelshallen sålde man planteringsjord, 5 säckar för hundra, så jag tog deras  största variant av kundvagn och lyckades få i 12 stycken, som jag baxade ner till planteringsytan och spred ut. Dagen efter fick jag även tag på planteringsjord på närmaste Plantage: de hade en hög med säckar som var trasiga och som man kunde få billigt. Så till slut hade jag väl i alla fall ett decimetertjockt lager planteringsjord på plats och jag kunde börja fundera på plantering. Min förhoppning var att de skulle kunna etablera sig i lagret med planteringsjord och sedan växa ner med rötterna i leran. På sikt räknar jag också med att de fåtaliga daggmaskar som trots allt fanns på platsen kommer att föröka sig och börja dra ner mullen i leran.

Jag hade valt robusta växter för lerig jord i ett halvskuggigt läge, så det borde kunna fungera. Ormbunkar, rödbladig rodgersia, spirstånds, klippstånds, smörbollar, nejlikrot, dagliljor, rödbladigt silverax, rödbladig alunrot, rödbladig ängsnäva och daggkåpor var ingredienserna. Härdiga saker som tål lera och fukt. Den uppmärksamme läsaren ser också att det finns ett färgtema: gult-orange mot mörkt rödbladiga växter. Daggkåporna fyller i med limegrönt, men det får ju räknas till gult.

Maskrosfröna på plats... Foto: Lars Forslin

...de kom från andra sidan staketet. Det blir lite rensningsarbete senare i sommar. Foto: Lars Forslin

Planteringsdags

Om blomställningar har börjat komma upp så bör man vara lite hård och ta bort dem. Då kommer massor av nya blad sedan. Foro: Lars Forslin

De närmare hundra perennerna som jag hade fått, hade nu stått på min balkong i flera veckor och  vuxit upp ordentligt ur krukorna. Det var hög tid att plantera; för varje dag som gick så krävde de mer och mer vatten och skulle de stå länge till så skulle de börja bli dåliga.

En tidig söndagmorgon i början av juni körde jag fram plantorna. Vädret var vacker, men på planteringsplatsen låg skuggan ännu. På andra sidan gångvägen växer nämligen ett snår med vilda plommon och de är precis en halv meter för höga för att solen ska kunna komma till efter att bladen slagit ut. Inte förrän vid middagstid kommer solen åt och sedan är det sol hela eftermiddagen. Ja, det är vad man kallar halvskugga, trots att det är ett söderläge.

Planteringen gick som en dans. Eftersom jag hade en färdig skiss över planteringen med mig så var det bara att börja ställa ut växterna med början bakifrån. Efter att första raden var uppställd så var det bara att passa in rad två efter dessa.  När alla växterna var uppställda så gick själva planteringen geschwint. Inom parentes så undrar jag varför alla trädgårdsteveprogram fokuserar på själva planteringsmomentet så mycket. Här tog kanske planteringen en dryg timme, medan allt förarbete och planering säkert tagit minst det tiodubbla. Ja, planteringen är förstås det mest tevemässiga, men nog kunde man ägna de andra momenten lite mer intresse på trädgårdsteve.

Nejlikroten hade blommat och blev av med sina blomställningar. Stimulerar nytillväxt. Foto: Lars Forslin

Vattning och skötsel

Efter planteringen måste det vattnas. Självklart ingick detta i planeringen och planteringen ligger följdaktligen bara 50 meter från närmaste vatten, som är Bällstaviken. Inte värdens renaste vatten, men det är i alla fall vatten och säkert näringsrikt. Ett par vattenkannor hade inköpts och fick göra tjänst. Det blev väl säkert tio vändor och ett par dagar senare nästan lika många till. När plantorna är så stora har de ju stort vattenbehov och rötterna tar ju tid på sig att tränga ut i jorden, så man får hålla koll den första sommaren. Så, när du planerar din gerillaodling – se till att du har vattenfrågan löst! Om du bara planterar några buskar, vilket ju är det klart enklaste och billigaste, så kan det ju räcka med att ta med ett par dunkar vatten i bilen och åka dit med regelbundet, men planterar man perenner så går det åt mycket mer vatten.

Perenner är alltså det mest krävande att plantera: de kostar mer, kräver bättre markförhållanden och jord, det blir mycket fler gropar att gräva och plantor att sätta och de kräver alltså mer vattning. Slutligen kräver de också mer underhåll i form av rensning. Buskar klarar sig nästan själv. Men perenner ger ju så mycket mer – och det är också ett säkert sätt att få lokalbefolkningen på sin sida. När jag jobbat en stund började det komma förbi några damer som förtjust utropade ”oj, här ska det bli fint” och andra liknande glada tillrop. Inte illa för en illegal verksamhet. I närheten har kommunen anlitat en saneringsfirma för att regelbundet tvätta en betongbro fri från grafitti. Återstår att se om kommunen inte heller tolererar att någon planterar blommor. Vi får se, fortsättning följer.

Planterat, vattnat och klart! Foto: Lars Forslin