Perenner

Ormöga, Omphalodes verna. Foro: Lars Forslin ©

Ormöga är det kanske inte så poetiska namnet på en tidigblommande och marktäckande perenn som blivit allt populärare hos oss genom åren. Det finns flera goda skäl och anledningar till detta men blommornas klart lysande blå färg samt att den är lättodlad och härdig är troligen de främsta anledningarna. Plus förstås att den blommar tidigt, redan när plantskolorna öppnar för säsongen så visar ormögat sina oemotståndligt blå blommor.

Marktäckare

Ormögat är också så pass robust att det använts en hel del i offentliga planteringar och därigenom har det också exponerats för allmänheten. På 60-70-talen började detta med marktäckande perenner att bli ett begrepp och med tiden har också gemene man tagit detta till sig. Tack vare sin tilltalande blomning är det nog många som väljer ormöga framför någon mer diskret marktäckare som till exempel hasselört eller skuggröna.

Marktäckning är alltså nyckelordet för ormögat; det är ingen paradperenn, för den är lågväxande och blommar över rätt snart – det är en typisk majblommare (artnamnet verna betyder vårlig), men kan i varma, soliga lägen komma igång ännu tidigare. Bladen är nämligen till stor del gröna över vintern och växten kommer därmed igång väldigt snabbt på våren.

Ormöga är alltså lite oregerlig, den sprider sig snabbt i sidled med utlöpare och bildar mattor, precis som en bra marktäckare ska göra. Dessutom är den robust; den kommer från Alperna och klarar av att sprida sig även i vår egen natur.

Släkt med förgätmigej

Ormöga under rododendron. Foto: Lars Forslin ©

Någon tycker kanske att blommorna liknar förgätmigejens, och det är inte alls utan grund för de tillhör samma släkte, de strävbladiga, boraginaceae. Andra släktingar är vallört, lungört, blåeld och gurkört. Det typiska för detta släkte är att blommorna och knopparna liksom ligger hoprullade och att knopparna rullas ut allt eftersom de slår ut. Ofta  skiftar de i färg från mer rödaktigt när de är nyutslagna, till mer blå, även om inte ormögat är så tydlig i detta avseende som till exempel lungört och vallört.

Under buskar

Ett naturligt användningssätt för ormöga är i lite halvvilda buskplanteringar, kanske även med träd – ormögat klarar nämligen även ganska skuggiga växtplatser. Raffinerat är att plantera den under japanska körsbär av den tidigblommande typen (‘Accolade’), de blommar nämligen samtidigt och blått och rosa är ju en oemotståndlig kombination! Även en kombination med en rosa magnolia (‘Leonard Messel’) är mycket fin, magnolian kan passa bra där man har lite mindre plats.

Med perenner och lökväxter

Ormöga med perenner och lökväxter. Foto: Lars Forslin ©

Ormögat fungerar även tillsammans med andra perenner som blommar lite senare. Den fyller ut mellan dessa och ger en tidig blomning. Det kan hända att man får lov att rensa upp lite bland ormögat om den växer alltför bra; man vill ju inte att den ska konkurrera ut de andra perennerna.

Lämpliga perenner för samplantering är många; egentligen alla som har lite höjd och konkurrenskraft. Om man inte vill ha en matta av ormöga mellan andra perenner så kan man alltid sätta ormögat i utkanten av rabatten.

Med rosor

För rosor av olika slag är ormöga en idealisk kompanjon.  Storvuxna buskrosor kan mycket väl ha ett täcke av ormöga under sig, men man får se till att regelbundet plocka bort de allra äldsta och lägsta grenarna så att ljus kommer ner till marken.

I en rosrabatt vill man ju gärna ha något som blommar och växer på våren och försommaren, när rosbuskarna bara är kala pinnar. Där passar också ormögat perfekt, gärna tillsammans med lökväxter. En fördel med en sådan underplantering är att fukt hålls kvar bättre i jorden. Dessutom gror inte fröogräs lila lätt som i öppen jord. Visserligen kan en och annan maskros slå rot, men man får gå över mattan av ormöga med ett maskrosjärn på våren.

Ormöga som underplantering till buskrosor. Foto: Lars Forslin ©

Ormöga vid björk. Foto: Lars Forslin ©

Slutligen, ta en titt på bilden till höger. Ormögat frodas tätt intill stammen av en stor björk. Det visar hor robust och konkurrenskraftig den här lilla växten är.

Förökning

Om du har  en tuva med ormöga och skulle vilja ha fler så är det ingen match: gräv upp tuvan och dela upp den i småplantor, var och en med lite rötter. Delningen och omplanteringen görs bäst på sensommaren – hösten så att den kan rota sig i tid inför vintern. Lämpligt plantavstånd kan vara 25-35 cm, utlöparna ser snart till att det blir en tät matta igen. Glöm inte bort att jorden ska vara fri från rotogräs som kvickrot, åkerfräken eller tistlar innan plantering, så gräv igenom jorden noga innan du planterar, eller bekämpa eventuellt ogräs med träda eller plasttäckning.